Svenska

<p>Rudberg skriver målande och med stor detaljrikedom, med ständigt fokus på kvinnorna. Seriens bästa bok hittills! BTJ</p><p></p><p>Januari 1942. Under hösten lyckas signalspanarna på Karlaplan 4 avkoda meddelanden med illavarslande innehåll. Nazi-Tyskland tycks planera en stor markinvasion av Sverige från Norge, via gränsen i Jämtland. Meddelandet leder till febril aktivitet längs den svensk-norska gränsen. I värsta fall har Sverige nu endast några månader, kanske veckor, på sig att mobilisera sina krigsdugliga trupper.</p><p></p><p>Elisabeth får i uppdrag att söka upp en saknad trupp i Värmlands skogar, en plats hon är väl bekant med eftersom hennes släktgård är belägen där. Tillsammans med sin bror ger hon sig ut i skogen på en första spaningsoperation i bistra vinterförhållanden. Samtidigt i Stockholm plockar Iris och professor Arvid Bremer upp ett meddelande om en avrättningsorder som ska utföras vid gränsen.</p><p></p><p>I <em>Femte kollusionen</em>, del fem i Denise Rudbergs framgångsrika serie Kontrahenterna, fortsätter vi att följa signalspanarna Signe, Iris och Elisabeth. Den här gången är insatserna högre än någonsin tidigare. Kriget kryper närmare inpå den svenska gränsen, koderna blir alltmer motsägelsefulla och ett tillsynes ofarligt uppdrag handlar snart om liv och död.</p>

Stormvarning <br/><br/>När Maria bokade boendet på ön, tänkte hon inte så mycket på att hon skulle möta gamla bekanta. Speciellt inte gamla bekanta som fick det att kittla i hela kroppen   <br/><br/>Kunde man älska någon så fort efter några få dagar tillsammans? Visserligen kände de varandra från barndomen, men det låg många år mellan barndomen och nu, och då hade de inte ens tänkt på varandra. Hon var betagen, det insåg hon. Högst sannolikt var hon förälskad. Hon tyckte väldigt mycket om honom, men älska?

Den sista julgåvan Julen på ön är över, det är den 30:e december och Maria vaknar efter en lång kväll tillsammans med sin bästa väninna Anna. Utsikterna för ett romantiskt nyårsfirande är små, men så plingar det i telefonen     <br/><br/>Håkon hade skickat en bild av sig själv på ön. Ljuset från ett bål kastade rödaktiga skuggor över hans ansikte och gjorde bilden otydlig, och han visade upp en ledsen min. Saknar dig. Stod det tvärs över bilden.

Tillbaka till fyren <br/><br/>Maria ska ta med sin demente far till ön där han varit fyrvaktare. Allt handlar om att ge honom en fin jul, och inget är överlämnat åt slumpen. Hennes son ska fira jul med sin pappa, före detta fotbollsproffset Kevin, i Florida. Men dagen innan de ska resa får Maria ett textmeddelande från sin bästa väninna som ber henne läsa VG   <br/><br/>Maria skrollade neråt. Där fanns inga tvivel om vad väninnan hade ansett att hon borde uppmärksammas på. Pekfingret blev hängande i luften över den halvfeta rubriken. DRÖMBRÖLLOP I ROM.

Länk 2012 - Nya Pjäser För Unga Ensembler [Bok / Storpocket]

I romanen Mohammed Cohen den arabiske juden berättar Claude Kayat på sitt efterhärmligt drastiska vis om sitt liv. I ett rasande tempo får läsaren följa Mohammed Cohens framfart i Tunisien, Israel och slutligen i Sverige. Med burlesk humor tar författaren sig an även allvarliga ämnen, som den ständigt aktuella konflikten mellan Palestina och Israel. Boken är en hyllning till kärleken.

En hund begraven är den andra delen i Hundtrilogin och den fristående fortsättningen på Mitt liv som hund. Pojken Ingemar Johansson heter numera Ingemar Rutger och är vuxen, åtminstone till det yttre. Inom sig är han fortfarande ett vrickat barn som ryggar för vuxenvärldens krav på mål och mening. Utan mental kompass ger han sig ut på världshaven i sökandet efter sin förlorade far. Eller till Småland för att söka sin hustrus förlorade kärlek. Eller mot Saharaöknen för att finna sig själv. - Men tänk om jag åker till Afrika för att finna mig själv och jag inte är där! säger han med sedvanlig humor. En hund begraven blandar mästerligt Ingemars olika livsepisoder till en berättelse om att se sitt förflutna i nytt ljus för att våga navigera vidare genom livets grynnor. En hund begraven har hittills översatts till ett tiotal språk och nått hundratusentals läsare över hela världen. »En hund begraven är både djärvare tänkt och sinnrikare komponerad än föregångaren.« SVENSKADAGBLADET »En betydande roman... Brokig, uppsluppen, utmanande.« AFTONBLADET »Upprepar sitt konststycke från Mitt liv som hund. När man läser honom tänker man ömsom på Joseph Conrad och ömsom på Harry Martinsson och ändå blir han hela tiden sig själv, Reidar Jönsson.« GÖTEBORGSPOSTEN »Antagligen kommer det om några år en avslutande bok i den trilogi som alltmer framstår som en av de mest lysande litterära prestationerna i modern tid.« LOS ANGELES TIMES (Förlagets anmärkning: Nu finns den avslutande boken. Den heter Hundens Paradis.)